Kvinnans Väntetid för Omgifte enligt Turkisk Civilrätt
Den turkiska familjerätten ålägger en specifik tidsbegränsning för kvinnor som önskar ingå nytt äktenskap efter att ett tidigare äktenskap upplösts. Denna inskränkning, traditionellt benämnd iddet müddeti, syftar till att undvika osäkerhet om faderskapet till ett eventuellt barn som avlats under tiden mellan två äktenskap. Även om moderna metoder för faderskapsbestämning i hög grad har gjort regelns ursprungliga syfte föråldrat i många rättsordningar, är bestämmelsen alltjämt gällande rätt i Turkiet och får konkreta rättsliga följder.
Bestämmelsen återfinns i artikel 132 i den turkiska civillagen, som föreskriver en bestämd frist om trehundra dagar. Artikeln lyder enligt följande:
Artikel 132 — Har äktenskapet upphört, får kvinnan inte ingå nytt äktenskap förrän trehundra dagar har förflutit från äktenskapets upphörande. Fristen upphör genom barnets födelse. Domstolen ska upphäva fristen om det fastställs att kvinnan inte är havande från det tidigare äktenskapet, eller om de makar vars äktenskap har upphört önskar ingå nytt äktenskap med varandra.
Tillämpningsområde och syfte
Väntetiden gäller oavsett på vilket sätt äktenskapet har upplösts, vare sig genom äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring eller mannens död. Den rättsliga grunden ligger i skyddet av säkerheten kring ett eventuellt barns härkomst. Enligt turkisk rätt presumeras ett barn som föds inom trehundra dagar efter äktenskapets upphörande vara den tidigare makens barn. Om kvinnan tilläts gifta om sig omedelbart, skulle ett barn som föds strax därefter samtidigt kunna hänföras till två olika män, vilket skulle ge upphov till en kollision mellan faderskapspresumtionerna.
Lagstiftaren har därför valt en bestämd frist om trehundra dagar, vilket motsvarar den biologiskt längsta möjliga graviditetsperioden. Talet är inte godtyckligt; det utgör den medicinska yttre gränsen och ger en tydlig och lätthanterlig regel för folkbokföringsmyndigheter och domstolar.
Förtida upphörande av fristen
Den turkiska civillagen anger två fall där väntetiden kan upphöra innan trehundra dagar har förflutit. Det första är förlossningen. När kvinnan har fött upphör regelns skyddsändamål, eftersom frågan om härkomst nu kan bedömas mot bakgrund av den faktiska födelsen. Kvinnan återfår därmed omedelbart sin frihet att ingå nytt äktenskap.
Den andra vägen är domstolsprövning. En kvinna som inte är havande från det tidigare äktenskapet kan begära att familjedomstolen upphäver fristen. I praktiken åtföljs en sådan ansökan av ett läkarintyg som bekräftar att hon inte är gravid, oftast på grundval av ultraljudsundersökning eller blodprov för beta-hCG. Turkiska familjedomstolar avgör som regel sådana ärenden skyndsamt och kan besluta utifrån de ingivna handlingarna utan omfattande muntlig förhandling.
Ett särskilt undantag gäller dessutom när de frånskilda makarna önskar ingå nytt äktenskap med varandra. I detta fall bortfaller syftet med regeln helt, eftersom ett eventuellt barn ändå skulle hänföras till samma man. Sådana par kan därför hoppa över trehundradagarsfristen utan ytterligare formaliteter.
Förfarandet inför familjedomstolen
När kvinnan väljer domstolsvägen är familjedomstolen på hennes hemvist behörig. Det rör sig om ett ärende av frivillig rättsvård, som inleds genom ansökan jämte medicinskt intyg. Omfattande bevisupptagning krävs i regel inte.
När avgörandet vunnit laga kraft översänds det till folkbokföringsmyndigheten, som i registret antecknar att fristen har upphävts. Kvinnan kan därefter omgående registrera ett nytt äktenskap. Försöker en kvinna gifta om sig inom trehundra dagar utan domstolsbeslut om upphävande, brukar förrättaren neka vigseln.
Följder av överträdelse
Ett äktenskap som ingås i strid med väntetiden är inte automatiskt ogiltigt. Den turkiska civillagen behandlar regeln som ett äktenskapshinder vars åsidosättande inte påverkar det andra äktenskapets giltighet, men det kan ge upphov till bevissvårigheter vid bestämmandet av faderskap till ett barn som föds strax efter det andra äktenskapets ingående. Föds ett sådant barn inom trehundra dagar från det första äktenskapets upphörande, tillämpas en dubbel presumtion som i regel endast kan lösas genom DNA-analys.
Den praktiska sanktionen är därmed begränsad, men bestämmelsen behåller en tydlig styrande funktion som förmår kvinnor att antingen avvakta fristen eller söka få den upphävd.
Författningsrättsligt och komparativt perspektiv
Regeln har sedan länge varit föremål för doktrinär debatt i Turkiet. Kritiker framhåller att inskränkningen uteslutande drabbar kvinnor och därmed väcker frågor mot bakgrund av den konstitutionella principen om jämställdhet mellan könen. Förespråkare invänder att regeln avspeglar en biologisk verklighet snarare än ett diskriminerande ställningstagande och att syftet är att skydda barnet, inte att missgynna kvinnan.
I ett komparativt perspektiv framstår regeln som alltmer isolerad. Flera europeiska rättsordningar som tidigare uppställde en motsvarande föreskrift, däribland Frankrike, Tyskland och Schweiz, har avskaffat den under de senaste decennierna. Sverige har inte tillämpat någon motsvarande väntetid på modern tid. Japan har efter ett uppmärksammat avgörande från Högsta domstolen avsevärt förkortat sin motsvarande frist. Rättsordningar som vilar på islamisk tradition behåller däremot en jämförbar väntetid.
Turkiet har bibehållit regeln trots att den turkiska civillagens struktur är hämtad från schweizisk rätt och trots att källrättsordningen numera har övergett bestämmelsen. Reformförslag har förts fram i den turkiska doktrinen, men någon lagändring av artikel 132 har ännu inte ägt rum.
Praktiska råd
Kvinnor vars äktenskap har upplösts genom skilsmässa eller makens död och som önskar gifta om sig inom trehundra dagar bör i god tid söka juridisk rådgivning. Det rättsliga upphävandeförfarandet är okomplicerat, men det kan inte undvaras: ett läkarintyg ensamt räcker inte för att förrättaren ska få förrätta vigseln, utan ett domstolsavgörande krävs.
Den som planerar att gifta om sig med samme tidigare make bör uttryckligen ange detta vid folkbokföringsmyndigheten, eftersom undantaget endast tillämpas när den blivande makens identitet är fastställd. Utländska medborgare vars äktenskap har upplösts enligt turkisk rätt, liksom turkiska medborgare som skilt sig utomlands, bör vidare beakta att fristen tillämpas även när en utländsk skilsmässodom erkänns i Turkiet genom erkännandeförfarandet; fristen löper i sådant fall från dagen då det erkända avgörandet vinner laga kraft i Turkiet.
För ytterligare hjälp eller rådgivning i denna fråga kan ni kontakta oss.
