Skilsmässa på grund av mordförsök mot make i Turkiet
Den turkiska familjerätten reglerar skilsmässogrunderna i den turkiska civillagen (TMK) under artiklarna 161 till 166. En av de allvarligaste grunderna finns i artikel 162 TMK: skilsmässa på grund av mordförsök mot maken eller makan. Denna grund intar en särställning inom turkisk skilsmässorätt, eftersom den förutsätter ett direkt angrepp på den andra makens rätt till liv — en rättighet som inte kan uppvägas av någon som helst äktenskaplig försummelse.
Artikel 162 TMK föreskriver: ”Vardera maken får väcka talan om skilsmässa på den grunden att den andra maken har försökt ta hans eller hennes liv, utsatt honom eller henne för grov misshandel eller behandlat honom eller henne på ett allvarligt förnedrande sätt.” Även om mordförsök, grov misshandel och förnedrande behandling regleras i samma artikel utgör de självständiga skilsmässogrunder med egna förutsättningar, processuella regler och rättsverkningar.
Begreppet mordförsök och dess rekvisit
I den mening som avses i artikel 162 TMK omfattar mordförsök varje handling som vidtas med avsikt att döda den andra maken — förutsatt att döden inte faktiskt inträffar, eftersom makens bortgång upplöser äktenskapet som en rättslig händelse och gör ett skilsmässoförfarande obehövligt. Handlingen kan vara aktiv — såsom ett fysiskt angrepp eller att uppmana maken till självmord — eller passiv, till exempel när en skadad make avsiktligen inte förs till sjukhus.
Även förberedande handlingar som vidtas med uppsåt att döda är tillräckliga för att mordförsök i den mening som avses i denna bestämmelse ska anses föreligga. Det förhållandet att gärningsmannen efteråt ger upp sin plan förändrar ingenting. Det avgörande är uteslutande att dödssyftet har omsatts i en yttre handling.
Ett centralt krav för denna skilsmässogrund är uppsåtskravet. Begreppet ”kast” (uppsåt) är uttryckligen inskrivet i lagen. Vårdslöst eller hänsynslöst beteende räcker inte. Att av misstag lämna en gaskran öppen utgör exempelvis inte mordförsök i den mening som avses i artikel 162 TMK. Om ett till synes oaktsamt beteende emellertid otvetydigt avslöjar ett dolt dödssyfte kan domstolarna ändå fastslå ett uppsåtligt handlande. Därutöver måste den handlande maken vara tillräknelig vid tidpunkten för gärningen. Handlingar begångna av en make som lider av en erkänd psykisk sjukdom faller inte under artikel 162 TMK utan bedöms i stället enligt artikel 165 TMK, som reglerar skilsmässa på grund av psykisk sjukdom.
Absolut och skuldbaserad skilsmässogrund
Mordförsök mot maken utgör i turkisk rätt en absolut och skuldbaserad skilsmässogrund. Det absoluta karaktären innebär att domstolen vid bevisat mordförsök är skyldig att bevilja skilsmässan, utan att ytterligare behöva pröva huruvida äktenskapets gemenskap är oåterkalleligen upplöst. Det skuldbaserade karaktären öppnar för den skadelidande maken utökade anspråk på skadestånd och underhåll.
Anmärkningsvärt är att det vid mordförsök inte sker någon jämförelse av makarnas inbördes skuld. Även om den kärande maken kan lastas för betydande äktenskapliga försummelser — såsom otrohet — väger den andra makens mordförsök alltid tyngre. Inget äktenskapligt missförfarande kan vägas mot ett angrepp på en persons liv.
Bortfall av talerätten
Rätten att väcka talan om skilsmässa enligt artikel 162 TMK kan bortfalla på två sätt. Det första är förlåtelse. Artikel 162 stycke 3 TMK föreskriver: ”Den part som har förlåtit den andre har ingen talerätt.” Förlåtelsen är inte bunden till någon formkrav — den kan komma till uttryck muntligen, skriftligen eller genom konkludent handlande, till exempel genom att efter händelsen åka på semester tillsammans med den skyldige maken. Enbart fortsatt sammanboende utgör dock inte i sig förlåtelse.
Det andra är preskription genom preklusivsfrister. Artikel 162 stycke 2 TMK föreskriver att talerätten bortfaller sex månader efter det att den skadelidande maken fick kännedom om mordförsöket, och under alla omständigheter fem år efter händelsens inträffande. Det rör sig om materiella preklusivsfrister som domstolen ska beakta ex officio, utan att den svarande parten uttryckligen behöver åberopa dem.
Pågående straffrättsliga förfaranden
Ett mordförsök mot maken utgör inte bara en civilrättslig skilsmässogrund utan även ett brott enligt turkisk rätt. Att väcka talan om skilsmässa enligt artikel 162 TMK förutsätter inte ett parallellt straffrättsligt förfarande. Om ett sådant förfarande redan pågår avseende samma gärning måste emellertid familjedomstolen avvakta utgången, eftersom straffrättens faktiska fastställanden är bindande för den civilrättsliga domaren.
Rättsverkningar av skilsmässan
Rättsverkningarna av en skilsmässa grundad på mordförsök sträcker sig över flera rättsområden. Vad gäller skadestånd kan den oskyldige eller mindre skyldige maken kräva såväl ekonomiskt skadestånd enligt artikel 174 stycke 1 TMK — för nuvarande och framtida förlorade förmögenhetsintressen — som ideellt skadestånd enligt artikel 174 stycke 2 TMK. Ett mordförsök utgör ett obestridligt intrång i den mest grundläggande personlighetsrätten, varför domstolarna i sådana fall regelmässigt utdömer högre ideella ersättningar än vid andra skilsmässogrunder.
På förmögenhetsrättens område ger artikel 236 stycke 2 TMK domstolen befogenhet att minska eller helt frånta den skyldige makens andel i övervärdet inom det lagstadgade äktenskapsförordets regim. Detta är i turkisk rätt — vid sidan av otrohet — ett av endast två fall där en sådan minskning är tillåten, vilket återspeglar den exceptionella allvarlighet som lagen tillmäter ett mordförsök.
Vad gäller arvsrätten förlorar frånskilda makar enligt artikel 181 TMK sina lagstadgade arvsrätter när skilsmässodomen vinner laga kraft. Artikel 181 stycke 2 TMK utvidgar denna princip till fall där den kärande maken avlider under ett pågående skilsmässoförfarande: ”Om en av den avlidne makens arvingar fortsätter förfarandet och den andra makens skuld bevisas, ska bestämmelserna i första stycket tillämpas i enlighet därmed.” I ett förfarande grundat på mordförsök innebär detta att offrets arvingar kan fortsätta förfarandet och beröva den överlevande, skyldige maken arvsrättsliga anspråk.
Vad gäller vårdnaden om minderåriga barn beslutar domstolen alltid utifrån barnets bästa. Makarnas skuld är inte den enda avgörande faktorn, men en förälder som har gjort sig skyldig till mordförsök mot den andra föräldern kan inte betraktas som riskfri för barnet — särskilt när ett mönster av våldsamt beteende kan påvisas.
Slutligen kan även anspråket på fattigdomsunderhåll enligt artikel 175 TMK bli relevant. En make som till följd av skilsmässan riskerar att hamna i ekonomisk nöd kan begära underhåll, under förutsättning att hans eller hennes skuld inte väger tyngre än den andra makens. Eftersom mordförsöket alltid representerar den tyngsta skulden kommer den skadelidande maken i regel att uppfylla detta villkor.
För ytterligare hjälp eller rådgivning i denna fråga kan ni kontakta oss.
